This is available in English.
Vi hör ofta i vår tid att Gud är kärlek; det är ett bibliskt faktum som står att läsa i 1 Johannesbrevet 4. Men ingen av Guds egenskaper betonas lika starkt i Skriften som hans helighet. Bibeln säger aldrig att Gud är ”kärlek, kärlek, kärlek” eller ”barmhärtig, barmhärtig, barmhärtig”. Den himmelska lovsång som aldrig tystnar kretsar kring ett enda tema: att Gud är ”helig, helig, helig”. Denna upprepning är ett vanligt sätt att uttrycka superlativ på hebreiska. I grund och botten betyder det att Gud är ”helig, heligare, heligast”.
I grundtexten innebär ordet ”helig” att vara avskild. Detta är alltså den primära innebörden av ordet ”helig” i Bibeln: att Gud är den ende, den unike och evige, den som är till av sig själv. Han är Skaparen. Allt är till genom honom och han är helt oberoende av sin skapelse. Han är den ende, sanne och levande Guden, och det finns ingen annan som han. Det magnifika uttrycket för hans helighet är hans härlighet (2 Mos 15:1, Jesaja 44–46).
Den himmelska lovsång som aldrig tystnar kretsar kring ett enda tema: att Gud är ”helig, helig, helig” (Upp 4:8).
Den andra aspekten av Guds helighet i Skriften ligger nära begreppet ”rättfärdighet”. I korthet innebär det att Gud är moraliskt fullkomlig, ren och fläckfri. Allt han gör är moraliskt gott och rätt – det finns ingen ondska, mörker eller orättfärdighet i honom. Denna användning av begreppet ”helig” beskriver Guds rättfärdighet och godhet. Gud är därför inte bara Skaparen utan också Kungen som är suverän över sin skapelse, som råder med rätt och rättfärdighet (Ps 103:6). han är den rättvise domaren inför vilken vi alla ska avlägga räkenskap (Rom 14:12).
Alla egenskaper i harmoni
När vi läser Skriften ser vi att Gud aldrig kan handla i strid med sin helighet (2 Mos 34:7). Var och en av Guds egenskaper existerar i fullkomlig harmoni med hans helighet. Till skillnad från oss människor är Gud fullkomlig och enkel till sin karaktär. Ingen egenskap går någonsin ut över någon annan eller försummas till förmån för någon annan.
Gud kommer i sin kärlek alltid att upprätthålla sin helighet och rättfärdighet och till och med sin vrede mot synd och ondska.
Till exempel kommer Gud i sin kärlek alltid att upprätthålla sin helighet och rättfärdighet och till och med sin vrede mot synd och ondska. Om Gud älskar allt som är rent och gott, måste han följaktligen avsky ondska och ogudaktighet och hysa rättfärdig vrede mot dem. Om Gud däremot inte hatade det onda, skulle han inte kunna vara kärlek och han skulle inte vara god. På samma sätt kan Gud inte överge sin rättfärdighet när han förlåter synd. Om han gjorde det, skulle han vara orättfärdig, likt en korrupt domare som väljer att blunda när ondska begås och måste bestraffas. Gud är fullkomlig och som sådan upprätthåller han allt vad han är i fullkomlig harmoni.
Till skillnad från oss
Det behöver knappast sägas att vi människor varken är perfekta eller heliga, och att vi ständigt kompromissar med det vi vet är sant, rätt och gott. Ibland kompromissar vi för att rädda vårt eget skinn eller vårt rykte, eller kanske för att få något i denna värld. När vi blir medvetna om synden i våra liv, kommer vi ofta med ursäkter och rättfärdigar oss själva. Kanske lägger vi skulden på andra människor, på omständigheter utanför vår kontroll eller till och med på Gud själv. Till och med i vår kärlek till andra människor kommer vi på oss själva med att vara själviska och manipulativa. Vi söker ofta bekräftelse hellre än att älska på ett rent sätt, och förväntar oss eller kräver något i gengäld.
När vi alltså ser oss själva i ljuset av Guds helighet och rättfärdighet, börjar vi inse hur syndiga vi egentligen är. När profeten Jesaja i en syn fick se Guds härlighet (Jesaja 6), såg han sig själv som han verkligen var i ljuset av en helig Gud och utropade en förbannelse över sig själv: ”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot!” Gud är så helig och vi är så orena jämfört med honom att vi faktiskt skulle gå under om vi såg Gud i all hans härlighet (2 Mos 33:20). Det finns en klyfta mellan människa och Gud, en klyfta så bred och så djup att det är omöjligt för människan att överbrygga den.
Försoningens mysterium
Detta är ett av Bibelns främsta mysterier, vilket aposteln Paulus redogör för i Romarbrevet. Eftersom Gud är helig kan han inte bortse från sin helighet och bara förlåta någon av oss utan vidare. Hans kärlek är helig, så även hans nåd och barmhärtighet. Annars skulle Guds kärlek och nåd i själva verket vara orättfärdig. Det skulle vara precis som den korrupta domaren som sopar brott under mattan. Ändå säger Bibeln att Gud lämnar våra synder ostraffade (Rom 3:25) och kastar dem i havets djup (Mika 7:19). Hur kan han göra det utan att tumma på sin helighet?
Jesu försoningsoffer på korset är därför det yttersta uttrycket för Guds helighet och barmhärtighet i fullkomlig harmoni.
Det sanna svaret, som vi firar med tacksägelse, är att Kristus dog på korset i vårt ställe för att betala vår skuld och så upprätthålla Guds helighet och rättfärdighet. Korset visar därför Guds kärlek och upprätthåller hans rättfärdighet genom utgjutandet av hans vrede över Kristus. Detta offer täcker fullständigt alla synder hos alla som någonsin kommer att tro på Jesus, så att priset för deras överträdelser sonas helt och fullt (Rom 3, Jesaja 53).
Jesu försoningsoffer på korset är därför det yttersta uttrycket för Guds helighet och barmhärtighet i fullkomlig harmoni (Ps 85:10). Låt oss denna påsk betänka att utan korset skulle den trefaldigt helige Gudens majestät och härlighet ha förblivit en skrämmande verklighet. Nu uppmanar samme helige Gud alla oss som tror att kalla honom ”vår Fader”.
