12 bibliska sanningar om gudsfruktan

Apostlagärningarna 9:31 säger att ”församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.” Herrens fruktan – gudsfruktan – är central för Guds församling. John Murray, en presbyteriansk teolog under 1900-talet, kallade gudsfruktan för ”fromhetens själ”, alltså själen i det kristna livet. Trots detta är det en term och ett koncept som vi sällan hör någonting om i våra församlingar i dag.

Men vad är gudsfruktan? Den reformerte teologen Wilhelmus à Brakel (1635–1711) definierade gudsfruktan såhär: ”Filial fruktan är en helig benägenhet i hjärtat som Gud föder i sina barns hjärtan, genom vilken de, av vördnad för Gud, noggrant anstränger sig för att inte misshaga Gud och uppriktigt strävar efter att behaga honom i allt.” Det är en god definition. Låt mig utgå från och utveckla den något: Att frukta Herren är att vara djupt medveten om att allt jag gör, säger och tänker – eller inte gör och säger – ligger öppet inför Gud min Skapares, Faders och Domares allseende ögon och att därför vara genuint mån om att leva på ett sådant vis att han behagas och mitt samvete förblir rent inför honom. Jag tror att den här meningen fångar essensen av vad Bibeln menar när den gång på gång talar om att vi ska frukta Gud.

Nedan följer 12 spridda sanningar om gudsfruktan.

1. Gudsfruktan är en djup medvetenhet om att Gud är allseende och allestädes närvarande

Hebreerbrevet 4:13 säger: ”Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars” (mer om det senare) och Psaltaren 94:9 frågar retoriskt: ”Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se?” En avgörande skillnad mellan den gudstroende människan och den gudlöse, är att den gudlöse inte lever, handlar och fattar beslut utifrån det faktum att allt han säger och gör ligger öppet inför hans Skapares ögon och öron. Psaltaren 10:3–4 säger om den gudlöse: ”I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud” och Psaltaren 36:2–3 att: ”I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den gudlöse. Han har ingen gudsfruktan för ögonen, han intalar sig att ingen ska upptäcka och hata hans brott.” Så igen, en väsentlig skillnad mellan den fromme och den gudlöse (eller ateisten), är den djupa medvetenheten om att himlens heliga ögon är ständigt riktade mot mig för att granska mina beslut, ord och handlingar.

2. Gudsfruktan är den pånyttfödda syndarens längtan och dedikation till att behaga vår älskade Fader

Första Mosebok 17:1: ”När Abram var nittionio år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ’Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig’” och Abram svarade med att falla ner på sitt ansikte. ”Vandra inför mig och var fullkomlig” – lev på ett sätt som behagar mig. Förr talade man om att en gärning kunde vara Gudi behaglig, alltså att den behagade Gud. Den här dispositionen att vandra inför Gud, att behaga honom i allt vi tänker, säger och gör, är ett resultat av Guds Andes övernaturliga verk i oss då han föder oss på nytt och gör oss till nya skapelser i Kristus. Det naturliga människan, som är död i sin synd, söker endast sitt eget behag och människors applåder. Men Första Johannesbrevet 3:9 säger: ”Den som är född av Gud ägnar sig inte åt synd, för Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud” – varför? Jo, för Gud har sagt: ”Jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig” (Jer 32:40). Det nya hjärtat som Gud ger oss kommer med Herrens fruktan, alltså en längtan att leva på ett sätt som behagar vår Fader.

3. Gudsfruktan är den enda rimliga responsen på den Treenige Gudens person och attribut

”Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, härlig i helighet, värdig fruktan och lovsång, du som gör under?”, frågar 2 Mosebok 15:11 och i Jeremia 5:22 säger Gud: ”Skulle ni inte frukta mig, säger Herren, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur dess vågor än svallar förmår de inget, och hur de än brusar kan de inte komma över den.” Gud Fader, Son och helig Ande – den evige och levande Guden – är underbar och fruktansvärd! Han är trefalt helig och ingen människa kan se hans ansikte och leva (2 Mos 33:20).
Han ”bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se” (1 Tim 6:16) och om han håller andan i en millisekund skulle universum upphöra att existera. Änglar med övertäckta ansikten ropar inte: ”kelig, kelig, kelig är pappa Gud allsmjäkig”, utan ”helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig, han som var och som är och som kommer” (Upp 4:8). I ljuset av detta är fruktan den enda rimliga responsen och att inte frukta Gud höjden av dårskap; den som inte fruktar Gud är en dåre.

4. Gudsfruktan involverar hela vårt liv

Gudsfruktan är inte endast en dygd bland många eller en del av vårt liv, utan Gud befaller oss att frukta honom i varje aspekt av vår existens. Vi ska frukta honom i våra relationer, så att vi behandlar och relaterar till varandra på ett värdigt och kärleksfullt och rättfärdigt och självbehärskat sätt. Vi ska frukta honom genom att förlåta dem som syndar mot oss, eftersom Gud har förlåtit oss en evigt större skuld. Vi ska frukta honom i hur vi talar till vår respektive och vilken jargong vi har på arbetsplatsen och vilka skämt vi väljer att skratta åt. Vi ska frukta honom i vad vi ser för filmer eller lyssnar på för musik. Vi ska frukta honom genom att vist förvalta de gåvor han har gett oss – gudsfruktan ska genomsyra allt. Bibeln säger: ”Du ska inte uttala förbannelser över en döv eller lägga något framför en blind som han kan snava över. Du ska frukta din Gud. Jag är Herren” (3 Mos 19:14).
Och: ”Om ni ropar ’Fader’ till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar” (1 Petr 1:17). Och: ”Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allt, inte som ögontjänare för att ställa er in hos dem, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Herren” (Kol 3:22). Och: ”När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld” (Hebr 12:28–29).Och: ”Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor” (2 Kor 5:11). Gudsfruktan ska karaktärisera hela vår livsvandring.

5. Gudsfruktan leder till välsignelse

Ordspråksboken 22:4 säger: ”Lön för ödmjukhet och Herrens fruktan, är rikedom, ära och liv” och Psalm 128:2–4: ”Salig är var och en som fruktar Herren och vandrar på hans vägar. Av dina händers arbete får du njuta frukten. Salig är du och det skall gå dig väl. Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord. Ty se, så blir den man välsignad som fruktar Herren.” Som generell princip leder gudsfruktan till välsignelse, även om denna välsignelse kan se väldigt olika ut i våra liv.

6. Gudsfruktan leder till lidande och förföljelse

Paulus skriver till Timoteus: ”Så kommer alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda” (2 Tim 3:12), vilket också frälsningshistorien är ett enastående bevis på. Hebreerbrevet 11, trons berömmelsetal, avslutas så här: ”Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse, för de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor” (v 35–38). Om du fruktar Gud kommer du att vinna den här världens förakt, hån och förföljelse för Jesus själv har lovat att ”i världen får ni lida” (Joh 16:33) och: ”Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull” (Matt 24:9). Att ha en biblisk äktenskapssyn och att skamlöst stå för en kristen sexualetik kommer kanske inte göra dig populär. Att tro på ett evigt helvete som är reserverat för samtliga som förkastar Kristus som Herre och Frälsare och därför kärleksfullt vädja till dina kollegor att omvända sig kommer inte alltid att göra dig omtyckt. Bekännelsen av Jesus som ensam Herre och omfamnandet av de praktiska implikationerna av denna bekännelse kommer i denna värld att leda till lidande; om du lever gudfruktigt i Kristus Jesus kommer du förföljas.

7. Gudsfruktan fördriver människofruktan

Människofruktan är en av de huvudsakliga skälen till en svag kyrka. Ju mer vi fruktar Gud, desto mindre kommer vi att frukta varelser. När vi har rätt perspektiv på vem Gud är och är måna om att leva till hans behag och lyda hans befallningar och göra anspråk på hans löften, då kommer människor och deras åsikter och deras ord och deras hot inte längre att påverka oss på samma sätt. I Nehemja 4:14 läser vi: ”Sedan jag inspekterat allt steg jag upp och sade till stormännen, föreståndarna och det övriga folket: ’Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.’” Att tänka på Herren, den store och fruktansvärde, fördriver rädslan för människor. Jesus själv säger att vi inte ska frukta den som kan döda kroppen och sedan inte göra någonting mer, utan honom som kan döda och sedan kasta både kropp och själ i Gehenna – frukta rätt.

8. Gudsfruktan är något vi växer i genom ständig träning

Paulus säger: ”Träna dig i stället i gudsfruktan. Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande” (1 Tim 4:7–8). Här ser vi inte endast att gudsfruktan leder till evigt liv, utan också att det är någonting vi kan växa i.
Medan den sanna gudsfruktan planteras i våra hjärtan i frälsningsögonblicket, så är det liksom hela vår helgelseprocess något vi gradvis kan växa i. Aposteln uppmanar Timoteus och i förlängningen oss att aktivt träna oss i gudsfruktan. På ett annat ställe skriver han: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom” (Rom 12:2) och på liknande sätt talar Hebreerbrevets författare om ”dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont” (Hebr 5:14). Vi tränar oss i gudsfruktan genom att dagligen spendera tid med Gud genom att läsa hans Ord, genom att dela gemenskap med bröder och systrar, genom att vårda och förvalta vårt gudagivna samvete och lyssna till dess röst och bekänna och omvända oss när vi syndar mot Herren och människor.

9. Gudsfruktan ser ständigt tillbaka till Golgata

Den gudfruktige kommer att spendera sitt liv på Golgata kulle för att ständigt påminna sig om vad hans förbundsgud har gjort för honom där på korset. På Golgata ser vi Guds vrede över synden, Guds rättvisa och helighet som krossade Kristus när han bar sitt folks synder för att med sitt blod sona deras skuld – ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla”, ”I hans kropp fördömde Gud synden” (Rom 8:32). Korset uppenbarar Guds heliga hat; att rädda oss från syndens slaveri och den kommdet ande vredesdomen kostade Gud hans evige och fläckfrie Son. Och Jesus, Guds Lamm och den gode Herden, gav av fri vilja sitt liv för att våra liv skulle räddas för evigt. Den konstanta påminnelsen om detta, att vår synd kostade vår Frälsares liv, väcker vårt heliga hat för synden till liv och får oss att sjunga med Isaac Watts: ”När jag det dyra korset ser, där Härlighetens Herre dog, då smälter all min stolthet ner. Jag böjer mig vid korsets fot; låt det bli tydligt för min själ. Endast ditt blod gör allting väl. Allt ytligt tomt som lockar mig, det offrar jag och vinner dig.” Ordspråksboken 8:13 säger: ”Att frukta Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag”. Det är när vi ser Guds kärlek i Kristi kors som vår kärlek till honom föds och växer – och därmed även vårt hat för synden som bedrövar honom och separerar oss från honom.

Det är när vi ser Guds kärlek i Kristi kors som vår kärlek till honom föds och växer – och därmed även vårt hat för synden som bedrövar honom och separerar oss från honom.

10. Gudsfruktan ser ständigt framåt mot den yttersta domen

Gudsfruktan blickar inte endast bakåt, utan också framåt mot domedagen. Predikaren 12:13–14 säger: ”Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det gäller alla människor. För Gud ska föra fram alla gärningar vid domen, med allt som är fördolt, både gott och ont”. Jesus själv säger: ”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen” (Luk 8:17) och Paulus skriver att när Herren kommer ska han ”kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter” (1 Kor 4:5). En dag ska allt det vi trodde att ingen såg – både ont och gott – avslöjas för hela universum. Att frukta Gud är att leva med ett evighetsperspektiv och ständigt komma ihåg att en dag ska du avlägga räkenskap inför hela jordens Domare, Kristus själv, som har sagt: ”Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas” (Matt 12:37). Ja, vi förklaras rättfärdiga av nåd allena genom tro allena på Kristi person och verk allena, men den tron är inte en tom, död tro, utan en tro som mynnar ut i en gudfruktig vandring. Gång på gång talar Nya testamentet om vad som väntar de gudlösa, de som inte fruktar Gud. Petrus skriver om ”den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under” (2 Petr 3:7). Judas skriver: ”Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom” (Jud 14–15). Bibelns varningar om den yttersta domen finns där för att mana oss att vandra i gudsfruktan. ”Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar” (Hebr 4:1).

11. Gudsfruktan tar sig framför allt uttryck genom lydnad

”Frukta Gud och håll hans bud”, läste vi nyss och det är viktigt att vi observerar de tre sista orden. Att hålla Guds bud, att lyda Gud, är gudsfruktan i praktiken. ”I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett”, läser vi i Hebreerbrevet 11:7 och i Första Mosebok 22:12 säger Herrens ängel till Abraham, som var en sekund från att slakta sin son Isak: ”Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son”. Noa och Abraham fruktade Gud med helig fruktan och lydde honom. Det är rätt enkelt: den som fruktar Gud lyder Gud och den som inte lyder Gud fruktar inte Gud. Ja, vår lydnad kommer att vara ofullkomlig och många gånger kommer vi att misslyckas.
Men om vårt liv inte karaktäriseras av en regelbunden lydnad av Guds vilja så som han har uppenbarat den i sitt Ord, då är det ett säkert tecken på att vi inte fruktar Gud i våra hjärtan. Och gör vi inte det har vi all orsak att vara skräckslagna och frukta i ordets andra bemärkelse.

12. Gudsfruktan är menad att leda till intimitet och djup gemenskap med Herren

David skriver i Psalm 25: ”Den som fruktar Herren får undervisning av honom om den väg han skall välja. Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet. Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem” (v 12–14). Herren umgås förtroligt med de som fruktar honom, han viskar hemligheter till honom, han är intimt närvarande i hans eller hennes liv. Han undervisar honom om vilka vägar han ska välja i livet – för den gudfruktige är mer lyhörd för den helige Andes inre maningar och mer vis i hur han ska tillämpa bibliska principer. Det är sant att alla medlemmar i det Nya förbundet känner Gud och är lika rättfärdiga inför honom eftersom Jesu rättfärdighet har tillräknats dem alla genom tro allena. Men det betyder inte att alla medlemmar i det Nya förbundet, alla kristna, känner Gud lika mycket eller att Herren är lika förtrolig eller intim med dem alla. Det finns ingenting i Bibeln som antyder det. Graden av intimitet i vår relation med Herren kommer att regleras av vår gudsfruktan, vår dedikation till att behaga honom. Lås oss vara noga med vår vandring och inte vara en andlig slarver. Paulus skriver i Efesierbrevet 5:15: ”Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa”. Se efter hur ni vandrar. Det goda livet – livet som präglas av förtrolig intimitet med Herren – föregås av gudsfruktan.

Det här är på intet sätt en uttömmande teologi om gudsfruktan. Mycket mer kan och bör sägas. Sann gudsfruktan är som vi har sett frälsningens frukt. Och frälsningen är av nåd. Således följer det att gudsfruktan i en människas liv är frukten av Guds frälsande – både pånyttfödande och helgande – nåd. Må vår bön därför alltid vara: ”Herre Gud, ge mig nåd att frukta dig!