This is also available in English.
Charlie Kirk blev mördad den 10 september.
Jag visste knappt vem han var när jag snubblade över hans Facebooksida. Att han var en konservativ debattör hade jag koll på, men inte mycket mer än så. Jag kollade runt och han verkade intressant, så jag tryckte på Följ. Bara några timmar senare skrev en vän att Charlie Kirk blivit skjuten.
Charlie Kirks död har påverkat mig och många andra djupt. Tidningarna gjorde stora rubriker och antalet artiklar och videor som producerats för att bearbeta händelsen kan knappast räknas. Så har det inte varit i liknande fall. Hur kan det komma sig? Jag kan komma på några anledningar:
Shockvågor
För det första var Charlie en profilerad och inflytelserik opinionsbildare. Han var vitt omtyckt, därför blev många människor berörda av hans död.
För det andra var hans död offentlig, brutal och plötslig. Det hände mitt under hans framträdande, utan varning eller någon möjlighet att förbereda sig. Händelsen blev viral och översvämmade snabbt hela internet. Hade mördaren i stället sökt upp honom i hemmet och skjutit honom i dörren hade det inte varit samma sak.
För det tredje blev han mördad för sina åsikter. Han blev mördad inte för något han gjort, utan för något han sagt. Det är inte så det ska vara i ett fritt och demokratiskt samhälle. Charlie Kirk försvarade yttrandefriheten och värnade om den öppna debatten. Han brukade säga: ”När vi slutar prata, börjar vi slåss.” Andra betraktade honom väldigt annorlunda, som en provokatör och extremist.
Algoritmer och eftermäle
Många har påpekat att beroende på algoritmerna så kan olika personer ha sett olika versioner av Charlie Kirk i sitt flöde. Det finns gott om exempel på när Charlie bemötte sina meningsmotståndare med vänlighet och respekt. Samtidigt cirkulerar det listor över påstått extrema uttalanden som han ska ha gjort. Många av dem är inte extrema alls (till exempel det han sagt om abort), andra är överdrivna och åter andra är ryckta ur sitt sammanhang. Kvarstår gör dock några få svårsmälta uttalanden om primärt rasfrågor. Hur får vi ihop det här? Jag tror faktiskt inte vi behöver det. Bibeln ger många exempel på människor som beskrivs som gudfruktiga samtidigt som de syndar och har stora brister (Noa, Abraham, David, Petrus för att nämna några). Vi behöver varken rättfärdiga eller sopa under mattan, och inte heller behöver vi ifrågasätta deras tro. Vi människor är komplicerade varelser. Ingen av oss är utan synd.
Media och internet är fullt av förståsigpåare som försöker förklara allting. Jag tycker vi bör stå emot den impulsen. Allt behöver inte förklaras och förstås. Vi behöver varken försvara eller stå till svars för allt Charlie Kirk sagt och gjort. Charlie var Charlie, men viktigast av allt: Charlie var kristen.
Charlie var varken evangelist eller pastor, men han trodde på Jesus. Tron stod i centrum för hans politiska gärning och han delade ofta evangeliet med sina åhörare. Vi kanske inte håller med om allt han stod för, men vi borde hålla med om hans övergripande målsättning: att kalla USA tillbaka till tron, kyrkan och familjen (och som jag längtar efter att få se det i Norden!).
Mod behövs
I en intervju tidigare i år sa Charlie Kirk att han ville bli ihågkommen för en frimodig tro. Vi västerländska kristna skulle behöva lite av den frimodigheten, kanske särskilt vi nordbor! I takt med att samhället sjunker djupare ner i den progressiva dyn, stiger pressen på dem som inte vill följa med. Det kan vara frestande att dra sig undan och helt enkelt låta bli att tala öppet om kontroversiella frågor som abort och transideologi. Vissa menar att kyrkan borde fokusera på trons kärna och lämna resten därhän. Men historien lär oss att kyrkan inte kommer undan genom reträtt. Förföljelsen kommer sällan på grund av vad de kristna bekänner och tror, utan för vad de vägrar delta i. Om det skulle bli förföljelse i vår del av världen lär det inte bero på att vi predikar Kristus, utan på att vi vägrar spela med i den rådande ideologiska agendan.
Om det skulle bli förföljelse i vår del av världen lär det inte bero på att vi predikar Kristus, utan på att vi vägrar spela med i det rådande ideologiska programmet.
Herrens planer
Den senaste månaden har jag flera gånger tänkt samma tanke: Tänk om Charlie Kirk hade överlevt? Tänk på allt gott han hade kunnat göra om han bara hade fått några år till på jorden! Så onödigt! Men kom ihåg: vår Herre sitter på tronen och ingenting sker utan hans tillåtelse. Gud kan resa upp andra som är ännu starkare och modigare än Charlie Kirk. Han dog inte förgäves. Vår Gud är i himlen, han gör allt han vill. Hans planer kan inte göras om intet och hans ord och hans sanning består i evighet.
På minnesstunden hördes evangeliet predikas (till och med av regeringsföreträdare—kan du tänka dig nordiska politiker tala så!). Men mäktigast av allt var förstås Charlies änkas tal där hon förlät sin makes mördare: “Den mannen … jag förlåter honom.” Vi såg evangeliet, inte bara i ord, utan också i handling. På grund av Charlies död fick miljoner människor höra evangeliet för första gången. Tim Allen (känd skådespelare) skrev på X att detta rörde honom så djupt att han förlät den man som körde ihjäl hans far för sextio år sedan. Många människor kommer till tro just nu.
En vändpunkt
Det här kan visa sig vara en vändpunkt (vilket är det passande namnet, ”Turning Point”, på Charlie Kirks organisation), och det på mer än ett sätt. Kanske kommer woke-ideologin att öppet avslöjas för vad den är – ett ihåligt förnekande av verkligheten – så att strömmen tillbaka till konservativa värderingar ökar i styrka. Kanske kommer Gud använda Charlies död till att gjuta mod i Guds folk och ge oss styrkan vi behöver för att frimodigt proklamera hans namn över hela jorden. Kanske är detta gnistan som tänder en ny väckelse.
Kom ihåg: vår Herre sitter på tronen och ingenting sker utan hans tillåtelse. Gud kan resa upp andra som är ännu starkare och modigare än Charlie Kirk. Han dog inte förgäves.
Det kan också visa sig vara en mörkare vändpunkt. Det kanske kan ytterligare spä på den giftiga polariseringen som så plågar vårt västerländska samtalsklimat. Samma algoritmer som sprider evangelium, sprider också hat, splittring och förenklade fiendelbilder. Här belönas inte eftertänksamhet utan överilade attacker. Ju starkare känslor, ju större spridning. I de ekokammare som formas blir vreden självgödande och sakta men säkert cementeras narrativen. När allt fler vill omsätta retoriken i handling lär vi få se ökade krav på kontroll och säkerhet. Det här kan vara början på en ny tid där kristna möter inte bara hård retorik utan till och med våld.
Vägen framåt
Så vad ska vi göra nu?
Misströsta inte. Herren är fortfarande på tronen. När det ser mörkt ut måste vi påminna oss om att fienden redan är besegrad (Joh 16:33)!
Ge inte igen. ”Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna” (Ef 6:12).
Besvara inte hat med hat eller hån med hån, för ”Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår” (1 Petr 2:21). I stället ska vi ”älska [våra] fiender och be för dem som förföljer [oss]” (Matt 5:44).
Låt oss inspireras av Charlie Kirk och vara frimodiga när vi proklamerar sanningen, så att vi predikar evangelium i tid och otid (2 Tim 4:2).
På TGC Norden 2025 talade Colin Hansen om vikten av att inte ta Guds övernaturliga gärningar för givna, utan att vara trogna i det vardagliga. Vad ska vi göra nu när Charlie Kirk blivit mördad? I grund och botten samma som alltid: Vi ska fortsätta be för våra grannar, våra församlingar och våra länder; vi ska fortsätta studera och förkunna Guds Ord. Vi ska fortsätta att älska därför att Herren sagt att det är så världen ska veta att vi är hans lärjungar.
Låt oss göra som det stod att Charlie Kirk gjorde i Turning Points hjärtskärande uttalande dagen efter hans bortgång: låt oss se fram emot att möta vår Herre Jesus Kristus ansikte mot ansikte. Charlie Kirk är en påminnelse till oss alla, att den dagen kan komma fortare än vi anar.
