”Låt oss göra oss ett namn” (1 Mos 11:4). Orden ekar genom årtusendena. De färdas från den mänskliga civilisationens vagga, till en söndagskolsal i Sverige strax över 2000 år efter Kristi födelse. Min son och jag sitter tillsammans med en grupp andra barn som lyssnar spänt till en ledare som med inlevelse återger berättelsen om Babels torn.
Berättelsen hade kunnat förbli ett kapitel ur Barnens Bibel, eller en bland många andra berättelser jag är uppvuxen med och nu traderar vidare till mina barn. Orden hade kunnat stanna i söndagskolsalen i kyrkans källare den söndagsförmiddagen, om de inte – inspirerade av Guds Ande (2 Tim 3:16) – hade talat så klart och sant om människan och en av våra äldsta och största lockelser. ”Låt oss göra oss ett namn.” Från och med ormens lömska ord att vi kan bli som Gud har vi försökt leva ut den lögnen. Vi som är små har försökt bli stora. Vi som är beroende av varandra och Gud har utnyttjat varandra och försökt ta Guds plats. Det är sant om jordens kungar och mäktiga män. Det är sant om världsstjärnor och influencers. Det är sant om pastorer och ledare i Kristi kyrka.
Kristna är inte immuna mot att korrumperas av rikedom, inflytande och makt. Men ”stolthet går före undergång och högmod går före fall” (Ords 16:18) och med jämna mellanrum får vi till vår stora sorg och besvikelse se ledare vi haft förtroende för både falla och gå under. Det finns inget hållbart lärjungaskap för den som vill vara stor. Det finns inget fungerande ledarskap för den som eftersträvar berömmelse.
Jesus kallar inte världens stora och mäktiga män till ledare för sin kyrka, utan enkla lärjungar som vill ta sitt kors och följa honom.
Den som vill följa Jesus och längtar efter rikedom måste påminna sig om Jesu ord att ”det är svårt för en rik att komma in i himmelriket” (Matt 19:23). Den som vill följa Jesus och längtar efter inflytande och kändisskap måste påminna sig om att livet med Jesus är ett liv i självförnekelse och försakelse. ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig … vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Matt 16:24, 26). Den som vill följa Jesus och längtar efter makt måste påminna sig om att Jesu ledarskapsmodell är oförenligt med världens.
Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. (Matteus 20:25–27)
Jesus kallar inte världens stora och mäktiga män till ledare för sin kyrka, utan enkla lärjungar som vill ta sitt kors och följa honom, om det så kostar dem prestige och berömmelse och förlänar dem världens hån och förakt (Matt 5:11–12). Den gode herden kallar inte dem som i världens ögon är framgångsrika och lyckade att föra hans får på bete, utan dem som liksom sin överherde är villiga att leva och dö för den hjord Jesus själv har köpt med sitt blod (Apg 20:28–31).
Ack, att vi som är pastorer och ledare skulle få nåden att bry oss mindre om människors beröm och erkännande och mer om att vi är kända och älskade av Gud; att vi skulle förbli små och enkla underherdar som tillsammans med hjorden, på knä och med lyfta armar ropar, inte ”Låt oss göra oss ett namn” utan ”Låt oss göra ditt namn känt.”
Your name may not appear down here
In this world’s Hall of Fame,
In fact you may be so unknown
That no one knows your name;
The Oscars and the praise of men
May never come your way,
But don’t forget God has rewards
That he’ll hand out someday.
This Hall of Fame is only good
As long as time shall be;
But keep in mind, God’s Hall of Fame
Is for eternity;
To have your name inscribed up there
Is greater more by far
Than all the fame and all the praise
Of ev’ry man-made star.
This crowd on earth they soon forget
When you’re not up at the top,
They’ll cheer like mad until you fall
And then their praise will stop;
Not God, He never does forget,
And in His Hall of Fame,
By just believing on His Son,
Forever – there’s your name.
I tell you, friend, I wouldn’t trade
My name, however small,
That’s written there beyond the stars
In that celestial Hall,
For all the famous names on earth,
Or glory that they share;
I’d rather be an unknown here,
And have my name up there.
– Walt Huntley