När någon frågar mig varför jag är kristen kan jag svara på flera olika sätt. Det viktigaste är givetvis vad Gud har gjort för att rädda mig när han sände sin Son att dö, begravas och uppstå för mig. Samtidigt kan jag också se att Guds Ord verkat redan från en tidig ålder, att evangeliet grep mig. Ett av mina första minnen från en predikan är från 7–8 års ålder, när prästen med stort allvar predikade om den breda och den smala vägen från Matteusevangeliet 7:13–14: ”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Han målade upp den breda vägen på ett sådant sätt att jag fortfarande kan se den för min inre blick. Den trånga porten är Kristus och vi som lyssnade bjöds in att vandra på den vägen. Detta är vad kyrkan har fått i uppdrag att förkunna enligt vad vi kan se om och om igen i Nya testamentet.
Kraften i Guds Ord
I Hebreerbrevet 4:12–13 läser vi om Guds Ord: ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.”
För den som är kallad att förkunna Guds Ord i Norden i dag finns det många utmaningar. Exempelvis en förförståelse att evangeliet framför allt handlar om att Gud är snäll eller en idé om att en kärleksfull Gud kan inte kräva att jag skulle förändra mitt liv för hans skull. Eller att man absolut inte får ta Bibeln för bokstavligt ”som de där fundamentalisterna gör”. Eller kanske bara faran av att vilja vara omtyckt.
Lösningen på dessa utmaningar finner vi inte i vår samtid utan i att Guds Ord faktiskt har kraft att förvandla människors liv – föra människor till pånyttfödelse och tro – när de får Kristus målad för sina ögon som korsfäst (Gal 3:1). Vi som har kallats till att förkunna Guds Ord i Norden behöver denna frimodighet. Det är Kristus – han som gett sitt liv för att frälsa syndare och uppstått för att göra dem rättfärdiga, som ger nytt liv i den Helige Ande till alla som omvänder sig och tror – som behöver bli förkunnad, helhjärtat och i Andens kraft.
Lösningen på dessa utmaningar finner vi inte i vår samtid utan i att Guds Ord faktiskt har kraft att förvandla människors liv – föra människor till pånyttfödelse och tro – när de får Kristus målad för sina ögon som korsfäst (Gal 3:1).
Men sker detta inte redan i Norden? Jo, det finns församlingar där detta sker, men vår strävan och längtan som evangeliska kristna är att varje församling ska förkunna Kristus och låta Guds Ord ljuda, till liv och hopp för annars hopplösa syndare!
En utmaning som en del av oss står inför i Sverige – och säkert i övriga Norden också – är hur vi ska hantera kyrkoårets texter. Kyrkoårets bibeltexter följs i de stora folkkyrkorna, men också av många frikyrkoförsamlingar. Vad mer exakt är utmaningen med kyrkoårets texter? Jo, utmaningen består i att först och främst förkunna bibelordet.
”De ord som jag har talat till er är Ande och liv”
För att landa rätt i detta behöver vi en biblisk vision för församlingens förkunnelse. Jesus säger själv om sina ord att de är Ande och liv (Joh 6:63). Om och om igen ser vi i Guds Ord att när Herren talar sker någonting. Den andligt döda människan får liv igen. Är det kraften i förkunnelsen? Låt oss ta Romarbrevet 10:14–17 till hjälp här: “Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet! Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.”
Paulus har precis skrivit att alla som åkallar Herrens namn ska bli räddade. Men så utbrister han: ”Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på?” Jo, genom att höra ordet om Kristus. Guds Ord visar oss att den sanna kraften i predikan inte ligger i “söndagens tema” eller i predikantens skicklighet, utan i honom vi predikar. Alltså måste hans Ord vara centrum i förkunnelsen.
Vad har då detta med kyrkoåret att göra? Återigen: det måste inte vara ett problem, men ”det beror på …”. Jag är själv präst i Svenska kyrkan, där vi söndag efter söndag följer kyrkoåret. Utmaningen är dels att verkligen predika vad Guds Ord säger i sitt sammanhang och tillämpa det, men också att se hur kyrkoåret kan kompletteras med serier av bibelutläggande predikan där vi kontinuerligt går igenom stycke för stycke.
Frestelsen att rycka citat från någon av söndagens texter och sedan förkunna sina egna tankar och upplevelser kan bli stor. Vittnesbördet har sin plats och likaså profetiska tilltal, men predikan är någonting annat. Predikan lägger ut Guds Ord och målar Kristus för de som lyssnar, liksom Paulus i Galaterbrevet 3 beskriver hur de som lyssnade till förkunnelsen om Kristus på så vis tog emot Andens gåva.
Frestelsen att rycka citat från någon av söndagens texter och sedan förkunna sina egna tankar och upplevelser kan bli stor. Vittnesbördet har sin plats och likaså profetiska tilltal, men predikan är någonting annat.
Predika Guds Ord och predika Kristus
Är du i ett sammanhang som använder kyrkoåret så finns det ingenting som hindrar dig som predikar från att förkunna Guds Ord från de texter som finns anbefallda för läsning varje söndag. Läs in dig på en av söndagens texter. Gör förarbetet. Blötlägg dig själv i Guds Ord inför predikan. Be att just den läsning du predikar över ska få väcka tro och synliggöra Jesus. Textstycket har inte mindre auktoritet bara för att det har blivit en del av kyrkoåret. Berätta för din församling vilken text du ska predika över. Ge församlingen sammanhanget och framför allt: predika Kristus från varje del av Guds Ord! Petrus beskriver kraften i Guds Ordi sitt första brev: ”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. Allt kött är som gräs, och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar och blomman faller av, men Herrens ord består för evigt. Detta är det ord som har förkunnats för er” (1 Petrus 1:23–25).
Jobba långsiktigt
Det är vår uppgift som herdar i Guds hjord att hjälpa fåren att se skönheten och förstå kraften i Guds Ord. Därför menar jag att de sammanhang som har kyrkoåret som norm för förkunnelsen behöver få hjälp att navigera rätt. Här behövs pastoral vishet. Det behövs också sammanhang där vi kan samtala och planera. Kanske kan församlingsrådet, likasinnade präster eller församlingens äldste (beroende på kyrkotradition) utgöra rätt forum för sådana samtal. Det går att kombinera kyrkoåret med serier av predikningar genom en och samma bibelbok. Låt oss vara frimodiga med att det är Guds Ord som lyfter fram Messias ankomst (temat under advent), Kristi födelse (julens budskap), Jesu resa till Jerusalem i fastan och hela livet utifrån Jesu uppståndelse i påsktiden. Vi behöver stå på det som Paulus skriver till Timoteus i Andra Timoteusbrevet 3:14–17: Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Gud är den som ger växten. Huruvida det kommer bli väckelse eller inte beror inte på oss. Vi är kallade att vara trogna i det uppdrag vi har anförtrotts: att frimodigt förkunna Guds rena Ord.