This is also available in English.
Christianity and Liberalism räknas i den engelskspråkiga världen som en klassiker bland konservativa kristna. På svenska har den kommit ut i kraftigt förkortad form som Den gamla och den nya tron (1937). I Kjell O. Lejons bok Till kristendomens försvar (2002) återges innehållet ganska utförligt med Lejons egna ord (s 117-205). Någon svensk översättning av hela boken finns dock inte.
Bakgrund
I år fyller Gresham Machens Christianity and Liberalism 100 år. Situationen i dag är delvis annorlunda; den gamla liberala teologin har på det stora hela förlorat sin dragningskraft. Samtidigt finns det mycket att lära av boken: Machens framställning är så föredömligt klar att den nog skulle vara till nytta även om ämnet skulle ha blivit totalt inaktuellt, men det är också så att skrapar man lite på ytan på de nya problematiska (minst sagt) tendenser som finns inom kristenheten så ser man likheter med de gamla.
Den liberalism Machen beskriver innebar ett försök till att anpassa den kristna tron efter den moderna världsbilden, vilket i praktiken innebar att de övernaturliga inslagen i kristendomen skalades bort. Det som återstod menade man var kärnan i kristendomen. När Machen skriver sin bok är det mot bakgrund av att den liberala teologin har tagit sig in i många samfund och påverkar både vad som predikas i kyrkorna och vilket budskap som förmedlas på missionsfälten. Machen menar att liberaler och kristna bör gå skilda vägar; helst genom att liberalerna lämnar de samfund som de gjort intrång i, men som enligt sina konstitutioner företräder en annan lära. Machen vill visa för läsaren att en separation är nödvändig. Det gör han genom att driva tesen att kristendom och liberalism inte bara är två olika varianter av samma religion, utan två vitt skilda religioner. Machen skriver: ”Syftet med denna bok är inte att avgöra dagens religiösa fråga, utan endast att så klart och tydligt som möjligt presentera frågan, så att läsaren kan få hjälp att själv avgöra den” (s 1).
Genom att begränsa frågeställningen på detta sätt och fokusera på skillnaden mellan kristendom och liberalism, istället för att försöka visa att kristendomen är sann och liberalismen falsk, kan Machen framställa saken på ett närmast övertydligt sätt, så att resultatet i princip blir oemotsägligt. Förvisso berör Machen i förbigående också problem med liberalismen, men huvudärendet är att teckna kontrasten mellan liberalism och kristen tro för att sedan, genom denna kontrast, ge en positiv framställning av kristendomen.
Bokens innehåll
Efter inledningen (kap 1) framställer Machen skillnaden mellan kristendom och liberalism i sex kapitel: läran (kap 2), Gud och människa (kap 3), Bibeln (kap 4), Kristus (kap 5), frälsningen (kap 6) och kyrkan (kap 7). Alla dessa frågor hänger samman och på varje punkt visar sig kristendomen och liberalismen lära i det närmaste motsatta saker.
I kristendomen finner vi en övernaturlig religion, där Kristus är en övernaturlig Person som i kraft av vem han är och vad han gör skänker människor frälsning, fritt och för intet. Kristendomen är en nådens religion, där Gud ensam frälser.
Liberalismen utesluter däremot det övernaturliga, så att den kristna tron handlar om att efterlikna Jesus. Bibeln talar förstås om att efterlikna Jesus, men om detta vore det enda budskap vi har som kristna, då är det tydligt att det handlar om något helt annat än den nådens religion där Gud ensam frälser. Machen skriver istället att liberalismen är en form av legalism.
En grundläggande skillnad mellan kristendom och liberalism är synen på synden. En människa som inte har lärt känna sin egen synd som något allvarligt, kommer att ha svårt att se behovet av frälsningen i Kristus. Det är först när man plågas av sin synd som man ser behovet av att Gud genomför sitt övernaturliga frälsningsverk; man förstår att det krävs ett stort under för att vi ska kunna frälsas. Kristi ställföreträdande strafflidande ter sig mycket annorlunda för den som ser sin synd som något obetydligt jämfört med den som börjat se djupet av sin egen synd.
”Den sant botfärdige gläder sig över det övernaturliga, för han vet att ingenting naturligt kan möta hans behov; en gång skakades världen genom hans fall och den behöver skakas igen för att han ska kunna bli frälst. ” (s 106)
Machen är noga med att erkänna poänger i liberalismens framställning. Han återger till exempel en teaterpjäs som handlar om hur några människor genomgår en förvandling från till synes själsligt döda till att blomma ut, genom att en främling kommer och talar med dem och intresserar sig för dem. Det goda fanns redan i människorna, det behövde bara lockas ut ur dem. ”Det finns definitivt en stor portion sanning i denna moderna princip. Den består i en sanning som finns i Bibeln. Bibeln lär helt klart att det goda som redan finns i människan ska utvecklas för att det onda ska begränsas” (s 138). Genom sådana erkännanden kan Machen samtidigt göra det tydligt vad skillnaden egentligen handlar om. Synden kan begränsas, men den kan inte besegras på detta sätt. Kristendomen handlar om något mycket mer. Framställningen blir därför mer nyanserad och kontrasten samtidigt klarare.
Machen strävar också efter klarhet när han framställer vad liberalismen egentligen innebär. En tendens hos liberaler var annars att tona ned skillnaderna och att uttrycka sig på ett sätt om snarare dolde vad skillnaderna egentligen handlade om. Här är Machen mån om att vad som verkligen menas ska framstå klart och tydligt. Liberaler kunde tala som om skillnaden gällde om man inte trodde på det ena eller andra underverket, medan det i själva verket handlar om tron på underverk över huvud taget. De kan tala om Jesus som ”Gud”, men det avgörande är vilken betydelse man lägger i ordet ”Gud”. Eftersom de liberala teologerna ofta hade en gudsbild som drog mot det panteistiska innebar ”Jesus är Gud” för dem endast att i Jesus kommer det gudomliga som finns i alla människor till särskilt klart uttryck. Det som lät som en kristen bekännelse hade därför ett innehåll som var motsatt den kristna tron.
Klarheten, där det goda hos meningsmotståndaren erkänns, medan de egentliga skillnaderna får komma i ljuset, är i enlighet med bibliska ideal som vi alla bör sträva efter. Generositet, uppriktighet och klarhet gör framställningen ljus på mer än ett sätt. Kärleken ”gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen” (1 Kor 13:6). ”Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå” (2 Kor 1:13).
100 år senare
I dag finns de liberala tendenser som Machen bemötte kvar, men ofta i annan form. I den akademiska teologin kan man möta bibelkritiska teorier som har sitt ursprung i en världsbild där man inte räknar med det övernaturliga. Om vi istället ser på tendenser som hotar teologin i samfund som strävar (eller har strävat) efter att vara klassiskt kristna så är förnekandet av det övernaturliga inte den stora faran.
Bejakandet av det övernaturliga är i själva verket inget specifikt kristet. Det som är kärnan i det kristna tron innefattar övernaturliga element, men man kan bevara många av de övernaturliga elementen i den kristna tron och samtidigt vända upp och ned på saker och ting. Och en grund för att detta ska kunna ske är som på Machens tid en ytlig syn på synden. Om synden underskattas så kommer vi att ha för stort förtroende för människan, vilket i sin tur gör det svårt att motivera att vi ska gå emot tidsandan eller det egna hjärtat när Bibeln blir obekväm. När synden underskattas så kommer evangeliet om Kristi ställföreträdande strafflidande inte vara något man framhåller särskilt i predikan, om man ens omfattar denna lära.
Vägen framåt: Några personliga reflektioner
När man ser kristendomen angripas i samhället och medlemsantalen minska i de kristna samfunden så kan man frestas att kompromissa och tona ned det läromässiga innehållet. Genom att skala bort sådant som inte hör till det man anser vara kärnan i den kristna tron så kan man både sänka trösklarna för icke-kristna och lättare komma överens med andra kristna.
I Christianity and Liberalism visar Machen en annan respons. Hans principer att kombinera klarhet med nyanser och generositet; att vara evangelicentrerad utan att kompromissa och att avskilja sig från dem som lär annorlunda när det är nödvändigt kan och bör tillämpas också i dag. Detta är precis vad Bibeln lär oss att göra. Om vi ska lära människor allt vad Jesus har befallt (Matt 28:20), behöver vi avskilja oss från dem som avviker (se även 2 Joh v.10).
Detta ger samtidigt förutsättningar för meningsfulla samtal med människor inom kristenheten som inte bekänner evangeliet. När båda sidor är öppna med skillnaderna och samtidigt intresserade av samtal så finns förutsättningar för förståelse.
Sådana samtal bör förstås också finnas mellan kristna som tror på Kristi ställföreträdande offer och Bibelns ofelbarhet, men skiljer sig i andra läror. När Machen ger exempel på läroskillnader så är det intressant att han nämner sådant som alltid är relevant att fokusera på när man vill nå enighet: att man tar skillnaderna på allvar, att man är mån om sunda bibeltolkningsprinciper och att man ser hur läran om nåden påverkas av olika läroskillnader. Lärosamtal där man lyssnar på varandra och samtidigt tar skillnaderna på allvar, har nådens läror (och särskilt rättfärdiggörelsen) i centrum och där man strävar efter att följa sunda tolkningsprinciper skulle kunna leda till större förståelse och kanske också större enighet inom den konservativa kristenheten. Då skulle vi kunna enas och på så vis växa genom att hålla fast vid Bibeln, istället för att kompromissa med den.
Slutligen ger denna tydlighet en klarare röst när vi går med evangeliet till dem som inte har en kristen bekännelse. Vi får lita på att kraften finns i evangeliet och inte i vårt antal, för ”inget hindrar HERREN att ge seger genom några få lika väl som genom många” (1 Sam 14:6).